I samband med ekonomiska knipor är det naturligt av vi i första hand vänder oss till de personer som står oss närmst för att be om hjälp. Det är relativt vanligt att låna pengar av vänner, föräldrar eller andra bekanta för att slippa höga räntor och tuffa återbetalningskrav. Dessutom är det svårt som icke-myndig, personer med betalningsanmärkningar och människor som saknar arbete att få banklån.
Men att låna av närstående är inte helt oproblematiskt. Pengar är något som vi alla behöver för vår överlevnad och därför är det lätt att utestående lån vänner emellan förorsakar upprepade konflikter. Själva utlåningen leder till en form av maktobalans i relationen, där låntagaren ofta hamnar i ett mentalt underläge och kreditgivaren har en naturlig hållhake i vardagen.
Bland vänner är dessutom oviljan stor till att låna ut pengar, samtidigt som många trots allt har svårt att säga nej om det blir tillfrågade. Omkring 60% gör sitt bästa för att undvika kompislån och ca 75% känner sig olustiga i att kräva tillbaka ett lån från en vän.
Låna av föräldrar och släktingar ofta ett bättre alternativ
I krissituationer som kräver så kallade nödlån, är det vanligtvis betydligt bättre att vända sig till föräldrar och släktingar. Kanske är det vetskapen om att blodsband aldrig upphör att gälla, som gör att föräldralån fungerar bättre än kompislån.
Generellt uppvisar svensken inte alls samma motvilja mot denna låneform och betydligt mer sällan leder dessa lån till att relationen förstörs eller rentav upphör, vilket inte så sällan är fallet vid vänskaplig utlåning av kontanta medel.
Kommentera