Hur har amorteringskravet påverkat våra bostadsköp?

I juni började amorteringskravet för bolån att gälla. Kravet går ut på att alla nya bolån måste amorteras med minst 2 % ner till 75 % belåningsgrad och sedan med minst 1 % ner till 50 % belåningsgrad. Undantaget är alla gamla bolån som tagits innan amorteringskravet började gälla och även nyproduktion där man har uppskov i fem år innan amorteringskravet sätter igång.

Åtgärden är till för att minska svenskarnas skuldsättning och för att få oss att köpa lite billigare bostäder, som kräver lägre lån. Det är många som idag drar ner på sin månadskostnad genom att inte amortera alls på bolånet och därför kan köpa en bostad som är lite för dyr i förhållande till hur mycket pengar som finns i månadsbudgeten. När man tvingar folk att amortera så tvingar man dem även att ha mer pengar att spendera varje månad, vilket gör att man inte kan välja en lika dyr bostad.

Tanken med det här kravet var att fungera som en allmän åtgärd för att tygla svenskarnas köplusta när det gäller bostäder, speciellt med tanke på det rådande ränteläget med väldigt låg reporänta och boräntor. Frågan är dock om amorteringskravet har fått den förväntade effekten?

Vissa köpare påverkas mer än andra

Resultatet har börjat komma in nu när det har gått en tid sedan amorteringskravet gått igång på allvar. I början hade det givetvis en viss effekt och dämpade bostadsmarknaden en del. Kanske hade amorteringskravet då till viss del en psykologisk effekt och skrämde folk till att vara lite mer försiktiga med bostadsköp. Säkerligen var det även många som gjorde om sina bostadsbudget lite och räknade på nya siffror inklusive amorteringen.

På lite längre sikt verkar det dock inte så att bostadsmarknaden har hämmats speciellt mycket av amorteringskravet. På det stora hela verkar det som att svenskarna köper bostäder ungefär på samma vis som tidigare och mäklare rapporterar om att det är ungefär vanligt intresse på visningar och liknande.

Det som har hänt är dock att vissa grupper har fått det svårare och vissa andra grupper kan möjligen snarare ha gynnats av detta. De två grupper som har påverkats allra mest är yngre personer och personer som ännu inte kommit in på bostadsmarknaden. Vanligen är dessa två grupper också samma. Det är oftast unga som inte äger någon bostad ännu.

Unga har många gånger flera nackdelar i och med amorteringskravet. För det första har de vanligen inte så hög lön. Det behöver inte bero på att de har dåliga jobb heller nödvändigtvis utan kan helt enkelt bero på att man som ung kommer in på en utgångslön och sedan jobbar sig uppåt med tiden, antingen genom löneförhöjningar eller genom att byta upp sig till bättre jobb eller positioner.

För det andra så har man vanligen inte så mycket sparat kapital som ung. Ifall man har varit en del av bostadsmarknaden tidigare och äger en bostad så kan man förmodligen göra en vinst när man säljer den, inför att man ska köpa en ny bostad. Det blir då enklare att hitta en bostad som man har råd med då man kan lägga mer i kontantinsats eller har bättre marginaler i sin privatekonomi.

Utan detta sparade kapital och utan en allt för bra lön så begränsas man en hel del av amorteringskravet. Kravet går ut på att begränsa hur dyr bostad man kan köpa genom att lägga på mer pengar på bostadskostnaden varje månad. Även om amortering i sig räknas som en investering så är det ändå pengar som ska ut varje månad.

Skillnaden mellan att amortera 2 % och att inte amortera alls kan vara från kanske 1 500 kr och upp mot 5 000 kr. Det varierar givetvis en hel del beroende på bostadens kostnad men oavsett så blir det en ganska mycket extra varje månad. För en lite svagare ekonomi (och då menar jag inte en dålig eller oansvarig ekonomi utan bara någon som inte har så hög lön eller så mycket sparpengar att ta ifrån) blir det mycket att lägga på några extra tusenlappar i månaden.

Visserligen är denna effekt också till stor del önskad, det är liksom lite av poängen med amorteringskravet, men det slår huvudsakligen mot unga och inte alls lika mycket mot äldre med bättre inkomster och mer tillgångar som kan användas vid bostadsköp.

De unga får slåss mot folk med bättre förutsättningar

Som ung har man med andra ord svårt att slå sig in på bostadsmarknaden. Det stora problemet kan sägas vara att de unga får slåss om bostäder med folk som inte drabbas på samma sätt av amorteringskravet. Det blir då en ojämn kamp.

Dessutom blir det så att alla unga / folk som vill in på bostadsmarknaden med begränsad ekonomi tvingas slåss om samma bostäder. Det finns bara ett visst antal bostäder inom den prisklass som de har råd med och det är många som vill ha de lägenheterna. För dem som verkligen behöver hitta en bostad och måste köpa, t ex för att de har fått jobb i en stad och behöver hitta boende, blir det då istället dyrare att köpa totalt och det hjälper inte ekonomin.

Speciellt svårt är det i storstäderna eftersom bostadspriserna är så pass höga från början och med begränsningarna blir det svårt. Då blir det ännu svårare att komma in med lite mer begränsad ekonomi och försöka hitta en rimlig bostad. Utöver att man slåss mot andra i samma situation så slåss man även mot andra som inte lider av amorteringskravet på samma vis.

För dem som har en högre lön och goda marginaler i ekonomin blir det givetvis inte så farligt att amortera på sitt bolån. De som har en sådan god ekonomi påverkas därför i princip inte av amorteringskravet alls. Det kan till och med vara så att de får en fördel eftersom att folk som tidigare hade varit en konkurrent nu har sållats bort på grund av amorteringskravet.

Man kan alltså säga att kravet i grunden skapar en större polarisering på bostadsmarknaderna och de som redan från början hade det jobbigare får det ännu jobbigare medan de som tidigare hade det ganska lugnt inte påverkas nämnvärt. Kanske får de till och med en och annan fördel jämfört med tidigare.

Amorteringskravet bygger på en bra tanke

Grundtanken med amorteringskravet är bra även om utfallet inte har blivit helt perfekt. Tanken är som sagt att man inte ska köpa en bostad som är för dyr i förhållande till inkomsterna. Det har gått att komma undan allt för höga månadskostnader genom att låta bli att amortera på sitt bolån men att amortera är något som är bra på många vis.

Amortering ses som en investering därför att det minskar räntan på lånet vid varje inbetalning och på sikt gör det lånet billigare. Nu när vi har haft en väldigt låg boränta så har det kanske känts onödigt att amortera eftersom skillnaden i räntekostnad ändå är så liten men man måste tänka lite lägre och komma ihåg att räntan om några år kommer att höjas och när räntan har gått upp några procentenheter så kan det man har amorterat göra en hyfsat stor skillnad.

Det är alltså inte alls dumt att påminna folk om vikten av att amortera på sitt bolån och ibland krävs det att man sätter upp regler för att folk ska börja göra det som de kanske borde ha gjort av sig själva. Det tråkiga är dock att amorteringskravet inte riktigt verkar ha den allmänna och spridda effekten som man hade tänkt sig.

Tanken var som sagt att det skulle vara ett sätt att sänka våra skuldsättning och att dämpa dyra bostadsköp men det verkar inte direkt funka i alla lägen. Vissa grupper, huvudsakligen de som är mer etablerade på bostadsmarknaden och som har bättre marginaler i sin ekonomi, påverkas inte nämnvärt. dessutom kan dessa grupper till och med dra fördel av amorteringskravet genom att få fördelar i konkurrensen om bostäderna som finns. Det blir inte helt rättvist.